Den normala menstruationscykeln varar i 23–35 dygn, i snitt 28 dygn. Normalt pågår mensblödningen i 2–7 dygn under vilken tid blödningsvolymen uppgår i snitt till 25–40 ml. Maximivolymen för normala mens är 80 ml. Det är frågan om en gynekologisk blödningsstörning när menscykelns längd, antalet blödningsdagar eller blödningsmängden är avvikande. Också gynekologiska blödningar som inte hör till menscykeln hänförs till blödningsstörningarna. Blödning efter klimakteriet är alltid avvikande och måste utredas tillsammans med läkare.
Uppsök läkare om blödningsstörningarna inverkar på något sätt menligt eller störande på det normala vardagslivet.
Oregelbundna mens
Det är frågan om oligomenorré eller glesa mens om menstruationscykelns längd varierar mellan 5 veckor och många månader. Å andra sidor gäller det täta mens eller polymenorré om menscykeln upprepade gånger är kortare än 23 dygn. Det är vanligt att menscykeln varierar i tonåren och hos kvinnor över 40–45 år. Om mensen varierar bara litet och om blödningen inte är utdragen, är det inte frågan om någon sjukdom.
Vanligaste orsaken till uteblivna regelbundna mens är graviditet. Andra omständigheter som påverkar menscykeln är stress, snabb bantning, ätstörningar, övervikt, upphörande av p-piller, sköldkörtelstörningar och hög utsöndring av prolaktin. En tämligen vanlig orsak till oregelbundna mens är polycystiskt ovariesyndrom (PCOS). PCOS kan ligga bakom ökad behåring och övervikt hos kvinnor.
Om mensen uteblir för längre tid än tre månader är en läkarundersökning befogad. Givetvis bör graviditetstest göras redan tidigare, om mensen uteblir och samlag har skett. Om de oregelbundna menstruationsblödningarna stör vardagen eller om de är förenade med allmänna symtom, t.ex. trötthet, är det bäst att uppsöka läkarmottagning. Om mensblödningen blir rikligare, har pågått en längre tid än tidigare eller om mellanblödningar uppstått, är det också skäl att besöka läkare för en bedömning av orsaken.
För kvinnor med gynekologiska blödningsstörningar är det viktigt att normalisera näringsintaget, vikten och mängden motion, om dessa är avvikande. Om man tänker sig att stress ligger bakom blödningsstörningen, kan man i lugn och ro avvakta att läget lugnar sig. Oregelbundna mens behöver inget nödvändigtvis behandlas, så länge intervallet mellan blödningarna inte är längre än tre månader. Om menscykeln ska utjämnas, kan detta ske med användning av ett progestinpreparat (derivat av gulkroppshormon) i 10–12 dagar. Om graviditetsprevention är aktuell, är kombinationsp-piller en utmärkt lösning, såvida inga hinner för användning av dessa preparat föreligger (se Graviditetsprevention).
Rikliga mens
Rikliga mens eller menorragi definieras som mensblödningar av normal tisdslängd men som överskrider 80 ml. I praktiken är det inte möjligt att mäta blödningsvolymen och därför grundar sig uppskattningen av blödningsmängden på kvinnans egen uppskattning och på hur besvärlig hon anser den stora volymen vara. För att uppskatta mängden blödning används en särskild blankett med information om undersökningar och behandlingar. Kontroll av hemoglobinvärdet efter blödningen är viktig.
Den vanligaste livmoderrelaterade orsaken till rikliga mens är myom (godartade muskelknutor i livmodern) och polyper (godartade livmodertumörer). En sällsynt (0,08 %) orsak till rikliga mens är endometriecancer (cancer i livmoderslemhinnan) och detta är bra att hålla i minnet, särskilt då det gäller kvinnor som närmar sig klimakteriet. Allmänsjukdomar, såsom sköldkörtelsjukdomar och diabetes, kan ge rikliga mens. Kopparspiral och mediciner som hämmar blodlevringen (koagulationen) är inte sällsynta orsaker till rikliga mens. I cirka 50 % av fallen hittar man inte någon särskild orsak till rikliga mens med användning av tillbudsstående undersökningsmetoder.
Läkarundersökning behövs om blödningen plötsligt blir rikligare och särskilt om det gäller mellanblödningar och/eller om smärta förekommer. Läkarbesök behövs om blödningsstörningarna inverkar på något sätt menligt eller störande på det normala vardagslivet.
Behandlingen bestäms enligt orsaken till de rikliga blödningarna. Om orsaken ligger i någon allmän bakomliggande sjukdoms ska den kontrolleras. Om det gäller en polyp i livmoderslemhinnan, bör polypen avlägsnas. Om det är frågan om myom, finns både läkemedel och kirurgi att tillgå. Rikliga mens kan kontrolleras med läkemedel som inte alltid är hormonella, t.ex. med tranexamsyra eller icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel. Av de hormonella behandlingsalternativen är hormonspiralen mest effektiv. Blödningarna minskar också med användning av kombinationsp-piller.
Mellanblödningar
Med mellanblödning avses blödning av varierande mängd och tid mellan mensblödningarna. Mellanblödningar kan förekomma hos kvinnor med regelbundna eller med oregelbundna mens.
I praktiken kan alla hormonella gynekologiska behandlingar (p-preparat och hormonersättningspreparat) ge mellanblödningar. Orsaken kan också ligga i en gynekologisk inflammation eller infektion, cellförändring i livmodermunnen eller godartad livmodertumör, såsom myom eller polyp. Olika gynekologiska blödningsstörningar och mellanblödningar förekommer också ofta då äggcellsmognaden är störd eller ägglossning inte sker. Blödning i anknytning till ovulationen är ofarlig. En del allmänna sjukdomar och vissa läkemedel kan också förorsaka mellanblödningar.
Om symtomet förekommer för första gången eller om mellanblödningen upprepas under flera cykler, är läkarundersökning nödvändig. Bedömningen underlättas av kalenderanteckningar som berättar hur menshistorien varit under de senaste månaderna eller halvår. Ofta är det befogat med papa- och klamydiaprov i samband med undersökningen.
Eventuellt tas prov på endometrieslemhinnan, åtminstone om det gäller kvinnor över 40 år.
Behandlingen planeras enligt orsaken.
Blödningen efter menopausen (postmenopausal blödning) ska alltid utredas av läkare och då tas oftast åtminstone prov på endometrieslemhinnan.