I snitt upplever var tredje kvinna ett missfall under sitt liv. Missfall betyder att graviditeten upphör innan 22:a graviditetsveckan är full. De flesta missfallen sker dock under tidig graviditet.
Cirka 10–15 % av alla graviditeter slutar i missfall innan den 12:e graviditetsveckan är full. Tidiga missfall torde vara ännu vanligare; embryot fäster sig vid endometriet (livmoderslemhinnan) och börjar bilda moderkaka och då blir graviditetstestet positivt, men efter några dagar kommer en underlivsblödning. Missfallet börjar med en underlivsblödning och buksmärta, men många kvinnor får helt överraskande veta att de haft missfall utan några som helst symtom då de går på den tidiga ultraljudssållningen.
Orsaken till ett missfall som skett brukar inte gå att få reda på. Forskning visar emellertid att över hälften av alla missfall beror på fostrets kromosomavvikelser. Risken får kromosomavvikelse ökar med kvinnans ålder. Missfall som inträffar senare under graviditeten kan bero på strukturella avvikelser i livmodern. Också hormonala orsaker (t.ex. störning i sköldkörtelfunktionen) eller symtomfri celiaki kan leda till missfall. Om kvinnan får återkommande missfall kan en orsak vara att hon har en medfödd störning i blodets koagulationsegenskaper. Sådana störningar utsätter särskilt moderkakan för funktionsstörningar och för missfall senare under graviditeten.
Missfall som börjat kan inte upphävas med medicinska metoder. Trots att missfallet är komplett, kan blödningen fortsätta i många dagar, t.o.m. veckor. Ofta behövs vårdingrepp. Uteblivet missfall behandlas i allmänheten med medicin som tas hemma. Medicinen ökar livmodersammandragningarna och då töms livmodern på gravditetsvävnaden i form av en underlivsblödning. Ibland måste behandlingen upprepas. Om medikamentell tömning av livmodern inte lyckas, utförs vakuumtömning på sjukhus. Vid sent missfall föder kvinnan ett dött foster.
Undersökningarna som görs i samband med missfall avser att utreda bakgrundsfaktorerna bakom missfallet och därigenom få en uppfattning om hur följande graviditeter kommer att förlöpa. Med de undersökningsmetoder som för närvarande finns blir dock bakgrundsfaktorerna oklara i 50–75 % av fallen. Av tänkbara hormonella orsaker undersöks sköldkörtelfunktionen samt utsöndringen av prolaktinhormonet som finns till för att styra mjölkproduktionen. Med hjälp av ultraljud undersöker läkaren eventuella avvikelser i den anatomiska livmoderstrukturen och undersökningen kompletteras med injektion av fysiologisk koksaltlösning i livmodern. Om misstanke om avvikande struktur vaknar (t.ex. polyp, mellanvägg) gör läkaren en tittundersökning av livmodern (hysteroskopi) och under tittundersökningen kan eventuella avvikande fynd också åtgärdas. Med tanke på eventuella störningar i koaguleringssystemet kontrolleras i
allmänhet fosfolipidantikropparna. Dessutom kan bl.a. celiakiantikroppar, kärnantikroppar, kromosomavvikelser, D-vitamin och homocystein undersökas med hjälp av blodprov.
Orsakerna till missfall som beror på den manliga partnern är till stor del okända. Större alkoholkonsumtion och tobaksrökning ökar risken för missfall. Då kan man eventuellt reda ut frågan genom att undersöka fragmenteringen av DNA:t i spermierna, särskilt om missfallen återkommer.
Eftersom ingen orsak till missfall konstateras hos de flesta paren, finns det heller ingen förebyggande behandling. Om man konstatarer avvikande koaguleringsegenskaper hos kvinnan, kan acetylsalicylsyra användas före graviditet och när graviditeten börjar används lågmolekylärt heparin som injiceras under huden. Om avvikande struktur av livmodern konstateras, t.ex. en mellanvägg i livmodern eller en endometriepolyp, kan dessa åtgärdas kirurgiskt. Det är alltid viktigt att sköta sin kondition och använda en hälsosam kost. Man har inte funnit samband mellan missfall och motion, samlag eller bärande av tunga förenkla.
Missfall är en tung upplevelse för kvinnan, men den mentala belastningen berör kvinnan såväl som mannen. När en kris som missfall behandlas, får kvinnan aldrig lämnas utan stöd i en situation där hennes initiativförmåga och krafter är på upphällningen. Eftervården måste innehålla empatiskt stöd för kvinnan och mannen att överbrygga det sorgearbete som missfallet medför. Det är viktigt att familjen, parterna eller vännerna ger sitt stöd och detta kan vara tillräckligt, men en del behöver diskussionsstöd med psykolog för att komma över besvikelsen. I ett senare skede kan undersökningarna som gjorts och den medicinska förklaringen till det skedda bringa lättnad och stöd då ny graviditet blir aktuell.
Prognosen för att nästa graviditeter lyckas är nämligen god: man vet att till och med efter tre konsekutiva missfall lyckas följande graviditet för 60–80 % av kvinnorna. Men psykologstöd är viktigt också här. Om ultraljudet som görs under tidig graviditet visar att allt är bra, minskar oron och stressen betydligt.